Fredagen den 1:e december gav vi oss i väg till Nimbusgården för att testa våra idéer och nykläckta latex-prototyper.

Men först skulle de ju späckas med SLIME!!

Hmm.. Så sladdrig den blev.

Här överräcks de första prototypkremlorna till Mattias och Ellen i vita rummet på Snoezelen.

Till vänster en svajande svamphatt på en böljande vattensäng hårt uppmärksammad av Martin, Livia och Ellen. Till höger gunger barfotapojken Mika lojt i bananstolen.

En klentrogen granskning.

Så här ser de alltså ut.

Så här spännande visade sig kombination slime och latex vara i genomlysning i ett nedsläckt rum.

Slime räcker emellertid inte till för att göra den mindre kremlan tillräckligt stabil att stå på egen fot.

Mattias betraktar kremlans ljus. Jodå. Det ska nog funka.

Ellen känner på kremlorna. Skrattar lite.

I vattensängarna, och i viss mån bollhavet, kan man få kremlorna att röra sig utan att behöva använda armarna.

Har man kremlan på magen känns det bekvämt för armarna.

Kremlan är lite svår att handskas med utan en stadig fot. Kremlans ryggrad får inte vara så stel! Den ska ge stadga till, men inte hinder för kremmelkroppens böjning.

Vi upptäckte ganska omgående att det fanns flera sätt att att interagera. Man behöver ju inte nödvändigtvis vilja ligga på rygg. Här visar Livia hur kul det är att sittkremla.

De som inte kan, eller vill, ligga på rygg borde ha samma möjligheter att kremla loss. Vi får fundera på sensorernas placering i olika rum och hur det blir ifall man ligger på sidan, på mage, står på knä, eller huvud.

Martin visade sig oväntat förtjust i hängmattan i det gula rummet.

Bara att hålla kremlan i händerna och gunga. Jätteskoj!

Eller hur Martin?

Vi upptäckte nya spännande sätt att påverka ljuset från kremlan.

Man kan dämpa kremlans ljus genom att klämma ihop kremlans hatt över lampan.

Eller skugga lampan med handen.

Så här ser ljuset från kremlan ut i det gula rummets tak.

Kremlans lampa sprider ljuset ojämt, vilket egentligen är mer spännande än en helt fokuserad och jämn ljuskägla. Det gör också att ljusintensiteten skiftar från varje enskild kremla. Skuggar man dessutom med handen och fingrarna, eller så, tillkommer ytterliggare skillnader i ljusintensitet. Det måste vi hantera i ljudberättelsen. Kanske ska inte enbart intensiteten från lamporna vara avgörande utan också "pulsfrekvens", eller vad man ska kalla det? Hur blir ljuden när ljuset från en Kremla träffar sensorn med samma intensitet, men med olika tempo i pulserna? Ljusets fluktuationer ska kunna speglas i ljudåtergivningen. Det kanske blir fler dimensioner i berättandet vi måste hantera med programmeringen? Härligt.

[Home]