Fredagen den 15:e december infann sig hela kremmelgänget i det sunessonska hemmet (mullbo) för att gjuta och baka kremlor.

Vi gick ut väldigt odjärvt och gjorde en liten pyttekremla som vi penslade med nogrannt uppmätt och hysteriskt vispat gummi.

Sedan gräddade vi den lilla krabaten efter konstens alla regler. Trots det blev den väldigt bubblig och skör. Kanske för att det dunstade vattenånga från den blöta leran, kanske för att vi vispat gummit för hårt.

Trångt i lilla köket..

Tur att vissa av oss är så små..

Medan Martin förtvivlat försökte gnugga sin favoritkopp fri från gummi smorde Micke nogsamt in de nya originalkremlorna (som han och Livia gjort) med finaste vitt vaselin. Magnus vaktade otåligt ugnen.. och Livia.. hmm.. var plötsligt försvunnen..

Men när Mange satt sig i Luddsoffan med Livias femsträngade gitarr märkte han plötsligt..

..hur något mycket underligt försiggår i hallen..

och på toaletten.. ??

och.. vips.. så stod en måltid serverad (sidan om akvariet) med linguini och citronpesto och ekbladsallad med prickig lollo rosso, avocado, tomat och balsamvinäger.

matmys i mullbo med manges finaste tyska ful-vin..

mindre mysiga magsmärtor hos de tre storsvullande herrarna... Linguini-Livia skrattar bara gott...

Efter maten och en kopp kaffe med honungsrom gav vi oss på de tre första..

i en slemmig serie..

..av silikondrypande..

..monsterkremlor..

Medan den andra omgången kremlor gräddas i ugnen börjar Martin sakta inse att han nog gummerat sin favoritkopp bortom räddning..

Men.. vanudå.. när de nybakade kremlorna ska inspekteras faller de bara isär.

sorgen och bedrövelsen hanteras på olika sätt..

uppgivenhet..

eller en serie lika desperata som ...

fåfänga försök att rädda situationen..

..överloppsgärningar..

..svindel..

..maktlöshet..

förtvivlan..

panikgjutning (med glitter!)

Fast när Micke ändå (med milt övervåld) lyckats få loss en av kremlorna från sin form sprider sig ett visst förnöjsamt lugn över Mullbo. Mange ger sig i kast med en första genomlysning..

..och se så fin den blev ändå...

..vår första silikonkremla..

och så kunde vi ,några nya gjuteritekniska sanningar rikare, lämna Mullbo efter ett klibbigt men roligt arbetspass.

[Home]